Författare
Fredrik Olausson
Första gången jag hade möjligheten att lyssna till Indys tankar var vid Istanbul Innovation days 2017, och redan då pratade han om ”The boring revolution” och menade att vi ser en förändrad arkitektur kring våra organisationer och strukturer i samhället. Byråkratin behöver förändras.
I veckan var Johar särskilt inbjuden till Social Innovation Summit, en mycket spännande konferens om social innovation arrangerad av Mötesplats Social Innovation i Malmö. I år var temat ”Making it big” – vilket även märktes i Johars föreläsning; ”Social innovation – From grassroots to systemschange”, där han bland annat lyfte vikten av systeminnovation och transformation som ett av ”hur:en” i kommande 10 – 15 år stora transformationer som krävs för att hålla planeten vi 1,5 graders uppvärmning.
Hypotesen är, enligt Johar, att våra styrande modeller har gått sönder. Vi håller så hårt fast vid våra tidigare modeller som inte adresserar komplexiteten för hur vi lever våra liv idag – med mängder av ömsesidiga beroenden mellan aktörer, processer och människor. De senaste århundrades utveckling har gett stora efterverkningar. Idag är det till exempel fler människor på flykt i världen (68 miljoner) än under andra världskriget och av världens alla däggdjur är endast 4% vilda, resten är i stort sett boskap eller människor. Hur förstår vi dom här problemen? Och vad kan vi göra?
Johar exemplifierar dagens komplexa frågor med en kartläggning över faktorer som påverkar en av nutidens största folksjukdomar; fetma. I ett virrvarr av linjer som påvisar var alla beroendesituationer mellan individen och sammanhanget den lever i förstår vi med ens att komplexiteten är enorm. I nästa exempel nämner han plast som ytterligare en komplex fråga och ställer sig frågan, varför är det så att när vi vet magnituden av ett problem så landar vi ändå på en nivå av att endast förbjuda sugrör? För att kunna göra insatser som har betydelse behöver vi alltså förstå komplexiteten, visualisera beroenden och hitta flera platser i systemet att göra interventioner i. Hur driver vi innovation på helheten?
Med den tråkiga revolutionen (the boring revolution) menar Johar att vi måste göra om det gemensamma ramverk som byråkratin verkar i för att skapa en god välfärd. För att göra det behöver vi, enligt Johar, omformulera vad vi lägger i begreppet människa och vara human – Remaking being human(e).
Indy avslutar med att presentera de stora frågorna som krävs för, vad han kallar The great re-structuring; – Och man kan ju inte annat än att börja fundera;
What is freedom in an interdependet world?
What is democrazy in a post privacy world?
What is agency in a predictive economy?
What is work beyond humans as labour?
What is collective Goverance in an age of complexity?
I slutet av november åker vi till Istanbul för att delta på UNDPs arrangemang Istanbul Innovation days 2018 – Kanske får vi svar då?